Ångest
- Ångest är en varningssignal om hotande okänd fara och skall skiljas från rädsla för något välkänt. I vissa lägen kan ångest därför vara ändamålsenlig.
- Människan är huvudsakligen ett flyktdjur, som har överlevt evolutionen på grund av sin förmåga att blixtsnabbt reagera på hotande fara liksom på sin förmåga att vid behov stanna upp och tänka efter.
- Det förra gör vi med hjälp av äldre områden av hjärnan (amygdala och limbiska systemet), som är nära kopplade till känslor och minnen, och det senare med hjälp av de mest nytillkomna delarna av hjärnbarken (orbifrontalcortex), som styr det rationella tänkandet.
- Ångest, som inte är ändamålsenlig, förekommer i sjukdomstillstånd som panikångest, depression, bipolär sjukdom, ADHD, Touretttes syndrom, tvångssyndrom, borderlinepersonlighetsstörning/emotionellt instabil personlighetsstörning, autismspektrumstörning och en del andra barn- och vuxenpsykiatriska tillstånd.
- Oändamålsenlig ångest behandlas genom terapi som dels skiljer ut den ena sortens ångest från den andra och dels ger träning i att möta ångestskapande situationer.
- Ofta påskyndas återgången till en normal situation genom medicinering som återställer signalsubstanserna serotonin, glutamat och GABA till en balanserad funktion. Om ångesten inte är generell kan det ofta vara tillräckligt att bara förbättra funktionen av serotonin i hjärnan, vilket lättast sker med serotonin återupptags hämmare, s.k. SSRI – preparat.