Med dr Anders Löfström
Leg läk, barn-och ungdomspsykiater, analytisk psykologi
Agnieszka Tarwid Löfström
Leg psykolog, leg psykoterapeut, analytisk psykologi, KBT
-
ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är en
störning i de delar av hjärnan, som samordnar perceptionen
(intryck utifrån) och motoriken (rörelserna) med den
medvetna uppmärksamheten. Yngre barn och pojkar mer än
flickor har större grad av hyperaktivitet/impulsivitet i
relation till uppmärksamhetsstörningen som är kännetecknande
för ADHD av så gott som alla former.
-
Vuxna, äldre tonåringar och många flickor besväras ofta bara
av koncentrationsstörningen medan hyperaktiviteten kanske
har försvunnit och impulsiviteten bara kommer fram i vissa
sammanhang. Vi talar då om ADD som betyder attention deficit
disorder medan H:et som står för hyperactivity har fallit
bort.
-
Vetenskapsmännen tvistar om ADD och ADHD är en och samma
eller olika men delvis liknande funktionshinder. Ännu är
frågan inte avgjord. Den medicinska behandlingen är densamma
och delvis den psykologiska och pedagogiska.
-
För samordningen mellan yttre intryck och motoriken är
dopamin den avgörande signalsubstansen i hjärnan. Om nivån
på dopamin är låg i förhållande till de krav som ställs på
prioritering och sortering av inkommande intryck, tappar
barnet (eller den vuxne) koncentrationen och blir ofta också
rastlös och impulsiv. Detta beteende sammanfattas nuförtiden
i diagnosen ADHD, eller ADD – om rastlöshet och impulsivitet
inte märks så tydligt.
-
De som saknar hyperaktivitet/ impulsivitet syns mindre och
stör mindre och blir därför ofta inte upptäckta i tid under
skolåldern, då man har störst möjlighet att arbeta bort
funktionshindret. Många tonårsflickor med ADD och hyfsad
intelligens klarar skolan bra men upplever mer av problem i
sällskapslivet där de ofta känner sig missförstådda och
hamnar utanför pga att de inte behärskar det snabba sociala
spelet. Det kan utlösa
depression
hos denna grupp som ofta är mer inåtvända.
-
ADHD/ADD kan behandlas både genom att minska kaos och
störningar i omgivningen och genom att återställa funktionen
av dopamin i hjärnan.
-
Ofta existerar ADHD/ADD parallellt med andra svårigheter som
dåligt självförtroende, uppgivenhet och känslomässiga
störningar. Vi ser därför alltid till helheten och påbörjar
ingen medicinbehandling innan noggrann diagnos har ställts
och innan nödvändiga förbättringar vidtagits i skolan och
hemma. När det gäller diagnos, se avsnittet om
Neuropsykiatri.
-
Genom målmedveten och uthållig psykologisk träning (en form
av kognitiv terapi) kan barnet och tonåringen med
omgivningens hjälp lära sig att leva ett fullvärdigt liv
trots ADHD/ADD och som vuxen genom framförhållning och
planering minska stressen av sitt handikapp och beroendet av
medicin.
ADHD/ADD - Samsjuklighet
-
Ett problem inom neuropsykiatrin är att ett problem sällan
kommer ensamt. Om det inträffat en skada i en del av
hjärnan, är den ofta kopplad till en skada i en annan del av
hjärnan. Att en person har flera diagnoser är därför inte
ovanligt. Detta gäller inte minst ADHD/ADD.
-
ADHD/ADD är ofta kopplat till dyslexi, trotssyndrom,
beteendestörning,
depression
och bipolär sjukdom, tvångssyndrom, Tourettes syndrom,
autismspektrumstörning, borderlinepersonlighetsstörning/emotionellt instabil
personlighetsstörning, histrionisk personlighetsstörning,
antisocial personlighetsstörning och missbruk.
-
Om ADHD/ADD är kopplat till missbruk eller kriminalitet
(beteendestörning, antisocial personlighetsstörning och
enstaka andra fall) påbörjar vi ingen behandling av ADHD/ADD
förrän dessa problem åtgärdats. Först då kan en normal
ADHD/ADD behandling påbörjas.
-
Om ADHD/ADD är kopplat till depression, botar
standardbehandlingen
ofta båda tillstånden samtidigt. Det beror dels på den
förstärkning av självförtroende och självkänsla som är en
följd av behandlingen och dels på den särskilda effekten av
DA på känslocentra i hjärnan. Även när ADHD/ADD är kopplat
till dyslexi har standardbehandlingen god effekt men behöver
då kompletteras med särskilda dyslexihjälpmedel.
-
Om ADHD/ADD är kopplat till Tourettes syndrom eller
tvångssyndrom måste den medicin vi använder som
förstahandsval (Concerta) bytas ut mot läkemedel med
liknande effekt på hjärnans sorterings- och
prioriteringsfunktion men utan samtidig effekt på andra DA
funktioner, som är överstimulerade vid ovanstående
tillstånd. I dessa fall förordar vi en annan medicin
(Strattera), vilken ökar effektiviteten av noradrenalin (NA)
i allmänhet och av DA särskilt på ett mycket begränsat
område av betydelse för uppmärksamhet. Förutom allmänt
aktiverande effekt har Strattera en kontinuerlig påverkan av
NA och på detta sätt även en viss långsiktigt lugnande
effekt.
-
Både Tourettes syndrom och tvångssyndrom kan ofta kopplas
till stress, vilket även har negativ effekt på ADHD/ADD
symptomen. Det är därför lämpligt att lägga extra stor vikt
vid psykologisk behandling som minskar stressen i det
enskilda fallet.
-
För stor aktivitet på limbiska (känslopåverkande) DA system
kan leda till förhöjd sinnesstämning och hallucinationer vid
bipolär sjukdom, eller till ångest som vid trotssyndrom,
borderlinepersonlighetsstörning/emotionellt instabil
personlighetsstörning, tvångssyndrom och bipolär sjukdom.
Även vid samsjuklighet mellan ADHD/ADD och dessa tillstånd
bör man därför välja Strattera i stället för Concerta.
-
Om effekten av Strattera inte är tillräcklig, kan den
lugnande effekten förstärkas kraftfullt av medel, som verkar
på ett kompletterande sätt (Intuniv) eller mer generellt på
NA i allmänhet och särskilt på ett viktigt område mitt i
hjärnan (lat. Thalamus eller ”brudgemaket”) som
förstahandssorterar hela flödet av inkommande impulser från
alla delar av kroppen och sinnesorganen (Kapvay).
-
Om ADHD är kopplat till
autismspektrumstörning
kan Strattera vara ett förstahandsval men kan behöva
kompletteras med andra medicinska och icke-medicinska
behandlingar.