Autism (av det grekiska ordet autos som betyder ”själv”) kännetecknas av avvikande
Socialt samspel
Kommunikation
Föreställningsförmåga
En gemensam neuroanatomisk grund för dessa problem kan ligga i en tidig felutveckling av lillhjärnan och samspelet med och mellan övriga områden av hjärnan. Bakom en sådan felutveckling kan ligga intrauterina infektioner och genetiska anlag.
Lillhjärnan har en avgörande betydelse för vår förmåga att ändra vår uppmärksamhet vilket är grundläggande för utvecklingen av såväl socialt samspel som kommunikation och inlevelseförmåga. Från lillhjärnan går nervbanor dels via thalamus (som sorterar och prioriterar information) till framhjärnan (som analyserar och fattar beslut) och dels till limbiska områden (som styr våra känslor) bl.a. amygdala (som avläser ansikten). Vid autism är samspelet mellan dessa olika områden nedsatt. Detsamma syns även som störningar i hjärnstammens reaktion på komplexa ljud.
Detta leder till svårigheter att orientera blicken efter ljudet (BOEL-test) och ge adekvat ögonkontakt och svarsleende vid den undersökning som normalt göres på BVC när barnet är 7-9 månader. Vid denna ålder kan alltså BVC personal tillsammans med föräldrarna upptäcka autismspektrumstörning.
Redan under de tre första månaderna har den centrala förmåga som kallas ”joint attention” börjat utvecklas i form av blickkontakt, ömsesidig vokalisering och ett samspel mellan förälder och barn, som typiskt kommer till stånd på barnets initiativ. Detta saknas vid autism.
Detta leder så småningom även till att språkutvecklingen och föreställningsförmågan (”theory of mind”) blir eftersatt. Sådant kan tydligt ses på intelligenstester av såväl mycket små som äldre barn och vuxna. I ”theory of mind” ingår även inlevelseförmåga, som vi också kallar ”empati.” Bristande empati är ett annat kännetecken på autismspektrumstörning. Empatistörning kan man dock inte utläsa av ett intelligenstest.
Det test som tydligast avslöjar både bristande ”joint attention” och ”theory of mind” är ett test som kallas ADOS. Här får testpersonen genomföra olika instruktioner anpassade till vederbörandes ålder. Utförandet och samspelet mellan testledaren och patienten bedöms enligt strikt mall.
Tidigare skilde man mellan Aspergers syndrom, där språkutvecklingen är intakt, från autism, där kommunikationsstörningen även innefattar språket. Med tiden har denna skillnad minskat i betydelse. Störningar i hjärnstammens reaktion på komplexa ljud visar här ingen skillnad.